Pappor jobbar hela tiden. Det är bara kvinnorna som är hemma med barnen och papporna engagerar sig inte i sina barn. Jag har aldrig känt på det i hela mitt liv. Jag har aldrig haft den känslan av att min pappa skulle engagera sig mindre i mig än min mamma. Dock har jag världens bästa föräldrar på alla sätt i hela världen. Jag kan ändå inte förstå att det kan bli så otroligt stora diskussioner om hur dåliga alla pappor är. Hur oengagerade de är och hur lite de bryr sig om sina barn. Jag vet att alla pappor älskar sina barn, precis lika mycket som mammorna. För det gör man som förälder, även om man inte alltid är bra på att visa det.

 

Dock har jag svårt att försvara de pappor som är borta på "tjänsteresor" flera gånger i månaden men jag kan ju inte påstå att de bara är papporna. Idag är det ju för fan kvinnorna som gör karriär. Då är det ju dem som lämnar ifrån sig sina barn, men inte fan står det någonstans. Inte fan står det att kvinnorna är de oengagerande. Men det är ju precis på samma vilkor, precis på samma sätt men skillnanden är att folk ser det helt annorlunda.

 

Jag vet att min pappa älskar mig mer än någonting i hela världen och han har varit engagerad i mig hela mitt liv, likaså min underbara mamma. Lägg ner det snacket om att papporna är si och så för i många fall är inte mammorna bättre. Mammor som pressar sina barn att lyckas i någon sport, mammor som sminkar sina barn i 5 års ålder, mammor som låter barnen göra precis som de vill och mammor som går ut med sina "vänninor" 7 dagar i veckan. Det står det inget om. Varför skulle det göra det? Vi kvinnor är ju så maktlösa, eller hur? Och så gråter vi lite. För fan, ingen är bättre än någon annan.

 

Jag tycker synd om er pappor och hoppas denna tradiga diskussion läggs ner omgående.
Heja pappor!!