Som jag tidigare nämt tidigare har jag tydliga åsikter och säger gärna vad jag tycker men ibland kan bara det bli fel - men det är en sådan människa jag är. Ärlig. Ibland önskar jag bara att folk hade varit mer ärliga - speciellt här i Sverige. Folk är så rädda av vad folk ska tycka och tänka och det är rätt så tröttsamt.

Klart det kan skapa konsekvenser av att vara såhär men samtidigt går du inte och håller inne saker, du går inte och grubblar, du går inte och oroar dig över vad folk ska tycka för ärligt talat, vad spelar det för roll?

 

Jag vet precis vad folk tycker om mig och jag vet att det är till stor del sant. Jag är högljud, har ett jävla humör, säger ibland saker jag inte borde sagt. Men vad gör de mig? inte ett skit, för jag är nöjd med mig själv och mitt liv.

 

Jag kan inte förstå mig på er människor som går runder och fjäskar och håller en viss profil bara för att bli omtycka av en viss person, bli sedd på ett speciellt sätt eller helt enkelt bara för att få vissa saker lättare än andra.

 

När jag gick i skolan så fanns det många olika sorters människor men jag kunde inte sluta irritera mig på dessa som skulle fjäska för lärarna så det blev pinsamt. Det var liksom gråt, kramar och presenter när man skulle gå på sommarlov - och allt detta för de inte skulle träffa sina lärare på 2 månader, på sitt sommarlov - där du mest av allt vill slippa dem!!

 

Då kanske folk säger att man måste vara sån för att få vissa betyg eller få ett speciellt typ av jobb - och jag håller med att man kanske inte ska säga vad som helst till en lärare eller till en person på en anställningsintervju och jag ver att alla människor är olika och det accepterar jag, men det får väl också finnas gränser? precis som det finns gränser på allting annat.