35 år gammal, barn på 2 och 1 år och gud vad allt är tråkigt och jobbigt i vardagen - ja men jag skiljer mig, perfekt idé, det blir både lättare och så får jag testa på något nytt.

Jag känner såhär, visst är du inte kär  i personen du är tillsammans med så självklart ska man inte gå och leva på det viset men allvarligt talat, idag är det typ "inne" att skilja sig. Jag tycker det är så löjligt att jag inte vet var jag ska ta vägen.

"vi bråkade för mycket" "fanns inte den där spänningen mellan oss längre" "vi ville olika saker i livet" - Visst ibland kan man inte stanna bara för att stanna hos varandra men det måste väl finnas gränser. Det måste ju finnas en vilja att försöka, en vilja att det ska kunna bli bra och en vilja av att vara med varandra.

Att man bråkar för mycket tycker jag bara är en dålig undanflykt för man inte har någon jävla aning varför man separerade. Att det inte fanns någon spänning längre är ännu en annan dålig ursäkt på att man vill vara med någon annan och att ni ville olika saker i livet (visst så kan det vara ibland) men för fan, gör lite vad båda vill, är man kär och tycker om varandra finns det inget som heter "vi ville olika saker" - gör sakerna tillsammans.

 

Då står man där sen med 2 barn (ofta fler idag) och ska söka något nytt, något spännande och något helt annorlunda. Men grattis, den där killen kanske är rolig i 5 minuter sen kommer man tillbaka i verkligheten igen och inser att detta kanske inte var bättre. Nä klart det inte är, oftast är det inte grönare på andra sidan och då lämnar man den personen också och hittar ännu än ny och det blir precis samma gamla visa där.

 

Jag känner såhär och jag kanske är frispråklig nu men ska man inte tänka sig för innan man skaffar barn? Vill jag leva med den här mannen/kvinnan resten av mitt liv? vill man de så fine, skaffa då barn men ibland skaffar folk bara barn för att förhållandet ska "bli bättre" och det ska hända något "nytt. Lägg ner nu. Var inte så jävla egoistiska och tänk bara på er själva.

 

Tro inte jag drar alla över en kam för det gör jag verkligen inte. Jag vet att vissa inte har det bra och behöver skiljas men att det ska vara "inne" nu tycker jag är rent av sagt förjävligt.

50 år, 5 barn med tre olika män - grattis- hittat den rätte än?

 

"When I get married, divorce is not an option. You mad? Take your ass in the other room and calm down, cause we gone work this shit out"