Jag gillar inte det. Jag gillar inte överlägsna människor. Människor som tror dem är viktigare än andra. Människor som försöker styra och ställa. Människor som helt enkelt tror det är så jävla mycket mer värda. För det är ni inte, det kan jag lova.

 

Som tidigare sagt är jag väldigt frispråkig och säger precis vad jag tycker och tänker men enligt vissa ska man inte det för man ska smääälta in. Ja precis, man ska vara som alla andra men allvarligt talat, fyfan vad tråkigt.

Jag säger nästan alltid vad jag tycker men ibland försöker jag behärska mig men jag ska berätta att det känns, det är jobbigt. När man pratar med sin chef, sin lärare eller sin tränare vill man säga hela tiden vad man tycker men det är där problemet sitter, man får inte det eller rättare sagt, du ska inte det!. Tycker jag att min chef inte gör ett skit, borde jag väl få säga det till honom/henne, det är ett problem de måste ta tag i. Tycker jag min lärare är riktigt dålig och borde skaffa sig lite mer kunskap, är det väl konstruktiv kritik? Eller tycker jag min tränare sagt/gjort något fel - borde han/hon få reda på det och lära sig av sina misstag?

 

Att jag sen har rätt i allt jag säger behöver inte stämma, men det är ju min åsikt precis som det är lika viktigt att du har din. Här handlar det om vad man säger till vem och hur man säger det. Att vara överlägsen. Att kunna ha makten att få mig att hålla käften, det lovar jag, det är inte lätt. Men grattis, ni klarade av det!