Ibland hatar man det. Ibland älskar man det. Men känslan efter ett träningspass är det bästa som finns.

Det bästa med att träna det är att veta att man gjort något riktigt bra, att man blivit bättre och att man har kommit ett steg närmre sitt mål.

 

Träning är ett bra sätt att komma ifrån allt, släppa alla tankar och bara vara. När det är 10 minusgrader, vinter och riktigt mörkt, då älskar jag att gå ut och spela lite fotboll. Eller inte!!! Det är det värsta som finns i hela världen men känslan när du kommer hem från ett träningspass kanske kan vara den bästa känslan som finns. Så visst finns det fördelar och nackdelar med att träna.

 

”Det är jobbigt och tar en massa tid. Jag har inte tid. Det är mycket bättre och mer tidseffektivt att bara gå promenader.” Ja visst är de det, men sitt sen vid 50 års ålder och väg 120kg, det är inte roligt. Då är det mycket bättre att ha varit på gymmet någon gång i veckan och ätit lite mindre, för så jobbigt är det inte att äta normalt.

 

Kom igen nu förhelvete - ryck upp er! Det är jobbigt ibland, det vet jag men jag vet också att känslan efter ett träningspass är så jävla skönt. Du känner dig så otroligt dukitg. Så otroligt viktig. En dag kommer denna smärtan göra dig gott.

 

When you want to give up, just think of the people who would love to see you fail. Don´t give them that pleasure!

 

Våga leva. Våga testa nya saker. Våga vara annorlunda. Våga göra det där du alltid har velat. Våga förändras. Våga vara du. Våga stå på dig när någon är otrevlig och våga göra det du alltid har drömt om.

 

Jag själv är egentligen en väldigt feg person när det gäller sånt, men jag tror jag är lite trygg i mig själv och inser att jag har det så bra som jag har det. Men alla ni som vågar satsa, vågar göra det ni alltid drömt om, ni ska vara stolta över er själva, för det är inte många som klarar av. Det handlar inte alltid om att hoppa fallskärm, resa jorden runt eller att flyga upp till rymden utan bara göra saker som du aldrig trodde du skulle klara av eller våga göra. Klarar du av det, då har du kommit en bit på vägen.

Ibland är man för feg, för rädd för att ta det där klivet ut i verkligheten, för det är lite läskigt, det vet jag också. Men misslycklas du, so what? du får en ny chans och annars kan du vara glad för att du vågade ta chansen! Det är alltid så i livet att du kommer alltid komma till en tid där du vill något så mycket men något säger ifrån. Våga leva, för du lever bara en gång. Det man mest ångrar i livet är inte det man gjorde fel, utan det man aldrig vågade göra.

 

 

Folk kommer alltid ha något att klaga på. Folk kommer alltid tycka jag är för frispråkig. Folk kom mer alltid tycka jag är lite för mycket. Folk kommer alltid tycka jag har allt för dåligt humör. Folk kommer alltid tycka jag är otrevlig och bitchig. Folk kommer alltid ha åsikter om mig och aldrig va nöjda.

 

Sen finns det folk som tycker jag är omtänksam. Folk som tycker jag är rolig. Folk som tycker jag är galen. Folk som tycker jag är snäll. Folk som tycker jag är duktig. Och folk som verkligen tycker om mig för den jag är.

 

Jag har lärt mig att fokusera på det människor som tycker om mig, de människor som ser mig som den personen jag vill vara och de människor som ser mig som jag är och tycker om mig oavsett vad jag gör.

Jag kommer aldrig kunna få alla människor tycka om mig, för det finns många där ute som har en hel del negativt tänk angående mig och det är faktiskt helt okej(för jag gillar inte er heller) haha nä men jag har alltid accepterat att jag inte kan vara alla till lags. Ibland tjafsar man med människor och sånt är livet, det är inget konstigt med det, inget problem och därför har jag alltid vetat att hur många "fiender" jag än har så finns alltid de jag vill ha runt mig, de människor som får mig att må bra och det är det viktigaste av allting i hela världen.

 

"They will judge you anyway."

Solsidan. En sockerbagare hen bor i staden, hen bakar kakor mest hela dagen". Väldigt länge har det varit massa diskussioner om ordet hen. Ordet som inte skulle skilja på tjejer och killar. Män och kvinnor. Flickor och pojkar. Det skulle vara likadant. Jag tycker det är så.. patetiskt att jag inte vet vad jag ska säga. Jag tycker det är sjukt, konstigt och riktigt oförståeligt.

 

Många påstår att män är snickare, bilmekaniker eller målare för att samhället har påverkat folket att välja den vägen och visst reagerar man mer om man ser en kvinnlig snickare, självklart men ingen säger att det är något fel på att vara snickare som kvinna.

Sen har du ett eget val att välja precis vilket yrke du vill, oavsett kön och oftast väljer inte kvinnor att bli snickare och det tror jag inte bara handlar om att man ska passa in, i det flesta fallen handlar det om att det är allt för tungt för en kvinna att vara snickare.

 

Precis som det egentligen är allt för tungt för det flesta och kom ihåg att jag sa det flesta och inte alla, att vara brandman. För att få fler kvinnor som läser till brandmän så sänker man fystesten så fler ska klara av det, vilket är riktigt idiotiskt då man ska klara av en krissituation. Ja, en KRISSITUATION. Dessa tester man ska klara av för att bli brandman är pinsamt låga att till och med jag som är rätt svag hade klarat av. Hur roligt är det när det väl brinner och du ska bära ut en 80kgs man ut ur ett hus och egentligen inte orkar hälften. Det är ju hemskt.

Ursäkta, nu kommer jag in på ett annat spår men det är ett problem som är svårt att förstå.

 

Vill du att din pojke ska måla naglarna, ha på sig rosa hello kitty kläder eller ha en klänning så fine, ha det då men påstå inte att vi andra könsdiskriminerar dina barn för vi vill att våra flickor ska ha på sig rosa kläder och pojkarna blått. Jag kommer välja det på mina barn för jag tycker det är fint, inte för att det är så att tjejer ska ha rosa och pojkar blått.

 

Jag tycker alltid att alla har rätt till sin åsikt, alla har rätt att klä sina barn precis som man vill, men att klä sin 4 åriga pojke i klänning gör ju inte honom lyckligare, snarare tvärtom. Dock har han ingen möjlighet att bestämma i så tidig ålder och förstår inte riktigt själv hur det ser ut när bara flickorna och han har klänningar på sig, utan det är du som mamma eller pappa som får förklara det för honom när han blir äldre och tyvärr kommer vara annorlunda och och är du det blir det svårt att passa in i det samhället vi lever i idag, där ingen ska sticka ut. 

 

Jag gillar inte det. Jag gillar inte överlägsna människor. Människor som tror dem är viktigare än andra. Människor som försöker styra och ställa. Människor som helt enkelt tror det är så jävla mycket mer värda. För det är ni inte, det kan jag lova.

 

Som tidigare sagt är jag väldigt frispråkig och säger precis vad jag tycker och tänker men enligt vissa ska man inte det för man ska smääälta in. Ja precis, man ska vara som alla andra men allvarligt talat, fyfan vad tråkigt.

Jag säger nästan alltid vad jag tycker men ibland försöker jag behärska mig men jag ska berätta att det känns, det är jobbigt. När man pratar med sin chef, sin lärare eller sin tränare vill man säga hela tiden vad man tycker men det är där problemet sitter, man får inte det eller rättare sagt, du ska inte det!. Tycker jag att min chef inte gör ett skit, borde jag väl få säga det till honom/henne, det är ett problem de måste ta tag i. Tycker jag min lärare är riktigt dålig och borde skaffa sig lite mer kunskap, är det väl konstruktiv kritik? Eller tycker jag min tränare sagt/gjort något fel - borde han/hon få reda på det och lära sig av sina misstag?

 

Att jag sen har rätt i allt jag säger behöver inte stämma, men det är ju min åsikt precis som det är lika viktigt att du har din. Här handlar det om vad man säger till vem och hur man säger det. Att vara överlägsen. Att kunna ha makten att få mig att hålla käften, det lovar jag, det är inte lätt. Men grattis, ni klarade av det!

 

September 2012 - "jag kanske ska skaffa mig ett nyårslöfte till 2013. Ja, men vilken bra idé jag fick, jag slutar äta godis". Haha, så du kan frossa i dig godis dessa sista månaderna och bli ännu en aning fetare.

Det roligaste är när man kommer in på gymmet i januari 2013, då 80% av stan skaffat sig ett gymkort. Jag blir imponerad av att ni orkade tränade hela januari ut men usch vad jobbigt det blev senare i februari, eller hur? Tunga ben och trötta armar. Men nu kan ni ju inte ge upp, ni har ju ett nyårslöfte du och din man, som ni lovade varandra att hålla, bhuhu vad tråkigt. Inte för mig! För det har aldrig ens kommit på tanken att skaffa mig ett nyårslöfe.

 

När jag var liten avgav jag heller inte några nyårslöften. Visst, jag kanske försökte svära mindre men inte fan blev jag bättre för att jag skaffade mig ett löfte som jag varken ville hålla eller visste att jag inte kunde hålla.

Många av er som avger ett nyårslöfte vet redan långt innan att det inte kommer fungera något vidare eftersom ni aldrig någonsin kunnat ta tag i ert liv eller rest er från den förbannade soffan.

Tips. Skaffa aldrig ett nyårslöfte, skaffa istället ett löfte du kan hålla under en mindre period och öka sen upp dagarna om du klarar det under första perioden. Det är ju ett helvete att misslyckas. 

 

"I´m so busy doing nothing that i can´t do anything else".

 

Alltså det finns en sak jag tycker är sjukt irriterande. Finns det bara en sak Ida? Nä, kanske inte men detta är hemskt och borde tas på större allvar. Folk som anser sig själva ha ett arbete, ett arbete där man ska jobba, ett arbete där man ska arbeta för att få det man förtjänar- sin lön.
Man jobbar som ett svin för att vilja visa att man har gjort något bra, för att visa att man behövs och för att visa att man vill och sen sitter en fet person i fikarummet och snackar i mobiltelefon och äter wienerbröd.
Jag avskyr folk som "myglar". Genom att ta rast var femte minut eller helt plötsligt måste dem gå på toaletten. Det värsta med toalettbesöken är att det inte handlar om 1 minutsbesök utan folk sitter på toaletten i 15-20 minuter - ibland vill man bara knacka på och kolla så det inte är något fel på dem.

"Jag ska bara ta en fikarast" "Jag ska bara ut och få lite frisk luft" "Jag ska bara till maxi och handla lite mat" och "jag ska bara gå på toaletten" Att hela tiden ska bara, hela tiden vara påväg till någonting annat, någonting annat som inte har med ditt arbete att göra. Det är ju skrämmande - att folk får betalt för att inte göra ett skit.
Att arbeta tillsammans med en människa som gör allt annat än att jobbar kan vara bland det tråkigaste och mest irriterande saker jag vet. Jag är ju en väldigt ärlig människa och jag säger vad jag tycker men egentligen ska jag ta och skita i vad min arbetskollega gör men genom att hela tiden kämpa på för att få till ett bra arbete och sen se en människa sitta och fisa på röve, DET får mig att spy.

Jag tycker själv det kan vara skit tråkigt att jobba ibland, att behöva gå upp på morgonen när det är kallt och ruskigt ute, det vet till och med jag att det är jobbigt men inte fan vill jag gå hem efter en lång arbetsdag och veta att jag inte gjort vad jag skullat.

Men så sitter ni där- tjocka, sega och allmänt trötta på livet. Detta jobbet du anser dig ha, där du skulle arbeta och den lönen du inte förtjänar - ta det och dra åt skogen, för folk vill inte ha människor som dig på en arbetsplats.

Jag avskyr vissa dieter och allt snack om att äta så mycket mindre när man bantar. Nu har vi hittat en ny diet som kallas "5-2" dieten och jag blir så sjukt irriterad. Man ska alltså äta normalt i 5 dagar och sen ska man helt och hållet fasta i 2. Jag tycker det är fruktansvärt och jag vet mycket väl om att många kanske tycker detta är en jättebra diet men ska jag berätta vad det handlar om och varför folk tror på det? För att folk är så JÄVLA lata idag!! Ja, jävligt lata!!

För att bli smal kan du träna 5 dagar i vecka, äta normalt och helt plötsligt har du tappat 5 kg men folk är så lata och orkar inte träna, därför är det mycket lättare att sluta äta så behöver du inte heller anstränga dig något. Men aldrig i hela ditt liv kommer du klara av att leva så, du orkar kanske med det i några veckor sen slutar du för du inser att det är en sjuk diet och ett sjukt sätt att leva på.

Jag har aldrig direkt haft problem med vikten och alla säger att jag har sån tur, nä det handlar inte om tur för jag har tränat regelbundet i hela mitt liv. Jag har kanske inte lätt att gå upp i vikt men visst fan hade jag blivit fet om jag suttit på min rumpa hela dagarna och inte gjort ett skit. Det blir vi alla oavsett förutsättningar.
Tränar du så behöver du inte bli tjock. Ät normalt så behöver du inte träna så mycket. Men alla är ju så överdrivna - folk frossar ju i sig godis, chips och mat och allting i ett sånt överflöd så det är äckligt. Klart som fan du blir tjock.

Lyft dig från soffan, rör på fettet och jag lovar att du inte heller behöver fasta 2 dagar i veckan!

Jag är inte emot romantik, inte alls men det där smöriga och det där oäkta kan jag skippa. 

Jag kan säga såhär, jag älskar min pojkvän alla dagar i veckan precis lika mycket. Jag älskar han inte mer för det är alla hjärtans dag och jag älskar han inte mer för vi har varit tillsammans ett x antal år. Ibland känns det som folk ska fira alla dessa dagar bara för att låtsas att man har det mycket bättre än man verkligen har.

Och nä, nu tänker ni att jag är jätte

tråkig för vi inte går ut och äter eller firar alla hjärtans dag men det är jag inte, för jag och min pojkvän har precis så mysigt varje dag vi ses, mer eller mindre. Vi kan ligga i sängen och kolla på film och fy vad jag älskar att jag inte är på en restaurang och spenderar sjukt mycket pengar. 

Som tidigare nämnt, alla är vi olika och gillar olika saker men romantik, det är helt och hållet inte min grej. 

"Fuck valentines day, i love you everyday" 

"Det ska trots allt bli skönt med vintern" "hösten är en så fin årstid" "alla vackra färgen" - allvarligt talat, håll de för dig själv!  

Sommaren har allt man kan önska sig, sol, bad, fina färger och så ser allting så otroligt mycket vackrare ut. Man har grönt gräs, växterna är höga och har fina färgen, poolen skiner och alla känns mycket gladare. 

Ändå ska de bli skönt att de blir höst och vinter. Skönt att det blir kallt, skönt med slask, skönt att alla växter bara blir bruna och tråkiga, skönt att inte kunna bada i poolen eller havet, skönt att helt enkelt komma in i en mycket mörkare tid. 

Det är idag den 13 september, jag ligger ute och solar och fy fan vad jag älskar det.

35 år gammal, barn på 2 och 1 år och gud vad allt är tråkigt och jobbigt i vardagen - ja men jag skiljer mig, perfekt idé, det blir både lättare och så får jag testa på något nytt.

Jag känner såhär, visst är du inte kär  i personen du är tillsammans med så självklart ska man inte gå och leva på det viset men allvarligt talat, idag är det typ "inne" att skilja sig. Jag tycker det är så löjligt att jag inte vet var jag ska ta vägen.

"vi bråkade för mycket" "fanns inte den där spänningen mellan oss längre" "vi ville olika saker i livet" - Visst ibland kan man inte stanna bara för att stanna hos varandra men det måste väl finnas gränser. Det måste ju finnas en vilja att försöka, en vilja att det ska kunna bli bra och en vilja av att vara med varandra.

Att man bråkar för mycket tycker jag bara är en dålig undanflykt för man inte har någon jävla aning varför man separerade. Att det inte fanns någon spänning längre är ännu en annan dålig ursäkt på att man vill vara med någon annan och att ni ville olika saker i livet (visst så kan det vara ibland) men för fan, gör lite vad båda vill, är man kär och tycker om varandra finns det inget som heter "vi ville olika saker" - gör sakerna tillsammans.

 

Då står man där sen med 2 barn (ofta fler idag) och ska söka något nytt, något spännande och något helt annorlunda. Men grattis, den där killen kanske är rolig i 5 minuter sen kommer man tillbaka i verkligheten igen och inser att detta kanske inte var bättre. Nä klart det inte är, oftast är det inte grönare på andra sidan och då lämnar man den personen också och hittar ännu än ny och det blir precis samma gamla visa där.

 

Jag känner såhär och jag kanske är frispråklig nu men ska man inte tänka sig för innan man skaffar barn? Vill jag leva med den här mannen/kvinnan resten av mitt liv? vill man de så fine, skaffa då barn men ibland skaffar folk bara barn för att förhållandet ska "bli bättre" och det ska hända något "nytt. Lägg ner nu. Var inte så jävla egoistiska och tänk bara på er själva.

 

Tro inte jag drar alla över en kam för det gör jag verkligen inte. Jag vet att vissa inte har det bra och behöver skiljas men att det ska vara "inne" nu tycker jag är rent av sagt förjävligt.

50 år, 5 barn med tre olika män - grattis- hittat den rätte än?

 

"When I get married, divorce is not an option. You mad? Take your ass in the other room and calm down, cause we gone work this shit out"

 

 

 

"Idag har jag och min man tagit oss ett glas champange. mysigt" "Varit ute och sprungit 10km, är så otroligt stolt över mig själv" eller "nu har jag bakat detta otroligt fina bröd, gud vad gott de blev" - allvarligt talat, jag skiter totalt i vad ni gör, verkligen.

Att hela tiden försöka visa folk hur "perfekt" liv man har genom att skriva statusuppdateringar 5 gånger om dagen. Jag lovar att ingen bryr sig om du så har sprungit 7 långa mil, ingen bryr sig om du köper en champangflaska för fem tusen kronor varje helg - jag lovar, INGEN BRYR SIG och än mindre jag.

 

Att leva det här perfekta livet har blivit så otroligt vanligt idag och många vill hela tiden visa hur bra dem har det. Jag kan säga att jag har ett fantastiskt liv men inte fan vill jag att ni ska veta vad jag gör varje dag och är precis lika säker på att ni inte vill höra det.

"Idag har jag varit på Väla, jag köpte 4 par skor på Trampolin, 3 blusar på Cirkus och en jacka på Spirit och efter det åkte jag hem och hade det mysigt med min bästa tjejkompis" - Grattis, verkligen, att du har råd att handla dyrt och grattis att du har en tjejkompis du kan mysa med. Jag bryr mig fortfarande inte.

 

Nu ska jag passa på att städa mitt otroligt fina hus och sedan ska jag laga mat till mina föräldrar, jag kan ju i och för sig passa på att göra en äpplekaka till dem också. Ärligt talat, jag är också duktig men just nu tänker jag ligga kvar i sängen, sätta på en film och käka lite godis bara för att det är så jävla gott. Intressant? nä skulle inte tro det.

 

Som jag tidigare nämt tidigare har jag tydliga åsikter och säger gärna vad jag tycker men ibland kan bara det bli fel - men det är en sådan människa jag är. Ärlig. Ibland önskar jag bara att folk hade varit mer ärliga - speciellt här i Sverige. Folk är så rädda av vad folk ska tycka och tänka och det är rätt så tröttsamt.

Klart det kan skapa konsekvenser av att vara såhär men samtidigt går du inte och håller inne saker, du går inte och grubblar, du går inte och oroar dig över vad folk ska tycka för ärligt talat, vad spelar det för roll?

 

Jag vet precis vad folk tycker om mig och jag vet att det är till stor del sant. Jag är högljud, har ett jävla humör, säger ibland saker jag inte borde sagt. Men vad gör de mig? inte ett skit, för jag är nöjd med mig själv och mitt liv.

 

Jag kan inte förstå mig på er människor som går runder och fjäskar och håller en viss profil bara för att bli omtycka av en viss person, bli sedd på ett speciellt sätt eller helt enkelt bara för att få vissa saker lättare än andra.

 

När jag gick i skolan så fanns det många olika sorters människor men jag kunde inte sluta irritera mig på dessa som skulle fjäska för lärarna så det blev pinsamt. Det var liksom gråt, kramar och presenter när man skulle gå på sommarlov - och allt detta för de inte skulle träffa sina lärare på 2 månader, på sitt sommarlov - där du mest av allt vill slippa dem!!

 

Då kanske folk säger att man måste vara sån för att få vissa betyg eller få ett speciellt typ av jobb - och jag håller med att man kanske inte ska säga vad som helst till en lärare eller till en person på en anställningsintervju och jag ver att alla människor är olika och det accepterar jag, men det får väl också finnas gränser? precis som det finns gränser på allting annat.

 

 

Då var det min tur - att skaffa en sådan blogg som många pratar om. Jag har haft tusentals bloggar i mitt liv enda sen jag varit 12 år gammal men jag valde att testa om på nytt - mest för nöjets & min egen skull.

Jag kommer till största del skriva om mina tankar som flödar i mitt huvud varje dag och om alla tusentals åsikter jag har - både på gott och ont.