Vissa människor är rädda. Rädda för allting, för omvärlden, för människor över lag, för konflikter och för problem. Sen har vi vissa andra människor, som är tvärtom. Sådana människor som jag- som gärna lägger sig i när det är en konflikt, som alltid ska rädda alla andra människor och säger rakt ut vad man tycker och tänker och har absolut ingen som helst tanke på konsekvenserna.

 

Ibland är jag kanske bara för mycket och ibland är kanske ni blyga bara för lite. Jag vet inte, men när jag tänker på att stå i bakgrunden, inte säga ett skit, aldrig kunna uttrycka vad jag känner och ständigt backa vid konflikter, då blir jag knäsvag. På riktigt. Antagligen tänker ni tvärtom, att ständigt vara i centrum, att ständigt säga sina åsikter utan att tänka sig för och att ständigt ge sig in i konflikter är förfärligt hemskt. Vi är olika och det är bra men det bästa hade varit om vi hade kunnat använda oss lite av varandra.

 

Jag hade kanske inte behövt lägga mig i varenda konflikt och försöka hjälpa mina kompis (då jag ofta själv blir den som får problem), du kanske inte alltid behöver stå i bakgrunden utan ta ett steg framåt och visa att du också finns. Jag kanske ska tänka mig för innan jag säger något och tänka på vilka konsekvenser det ger och du kanske ska våga säga ibland hur du känner så du slipper ha allting inom dig. Jag kanske helt enkelt ska tagga ner lite och du kanske ibland ska våga lite mer, inte vara rädd och försöka visa styrka.