Nu kommer det igen, mitt älskade uttryck. "Var inte rädd", och var heller inte rädd att älska, var inte rädd att bli sårad, var inte rädd att släppa in någon nära in på dig, var inte rädd för att chansa. Ta istället chansen och våga älska.

Många av mina kompisar har varit rädda att älska, för att bli lämnad. Jag förstår det, det suger. Riktigt hårt. Men du kan aldrig någonsin bli lycklig om du ska gå hela livet utan att ta chansen. Det kanske blir bra, det kanske blir ni två för alltid, om inte - så får du en ny chans.

 

Jag har haft turen att ha min stora kärlek kvar hos mig, efter fem år. Men jag var aldrig rädd för att bli kär i honom, jag föll för honom direkt och sen var det bra med det. Det gör inget att bli kär, det är inte farligt att ha folk nära sig, man mår bra av det. Alla mår bra av det. Det är bättre att du vågar satsa på att det kanske blir bra, än att vänta på ett bättre tillfälle. Allting i livet tror jag handlar om rädsla, till allting. Är det inte till kärleken, då är det till arbetet. Antingen handlar det om att bli lämnad eller att misslyckas.

 

Ta chansen, gör något stort av det. Det kanske går åt skogen, men vafan, eller kanske det blir din livs största kärlek. Det kommer du aldrig veta förrän du har vågat. Ta chansen och gör en förändring.